Profilering eller kalibrering?

I folkmun säger så gott som alla att man ”kalibrerar sin skärm” genom att hänga en mätare på datorskärmen, installera ett program och sedan vänta några minuter medan programvaran tuggar. På så sätt får alla från hobbyfotografen, layoutaren till klippningsproffset en mer korrekt färgåtergivning och ligger närmare målsättning mot den färgstandard man arbetar mot.

Så långt borde allting vara väl och helt rätt, eller hur? Nja, det finns ett stort problem. Skärmen är densamma som innan och vad som är värre är att du kalibrerar grafikkortet till att kompensera för fel i skärmen. Är skärmen för blå kommer grafikkortet att skicka en signal med lägre nivå av blått. Du använder ett fel för att korrigera ett annat fel och slutar med en summa mindre än helheten.

Du har inte kalibrerat din skärm: du har kalibrerat datorns grafikkort!


spyder

Det korrekta namnet på den här processen är profilering. Programvaran mäter skärmens egenskaper, skapar en profil – så gott som alltid en ICC-profil – som sedan används av grafikkortet för att kompensera felet. Ytterligare program som exempelvis Photoshop kan använda profilen för att visuellt kompensera för avvikelserna i skärmen, till exempel ifall skärmens gamut, färgrymd, är mindre eller större än den standard du arbetar mot.

Fördelarna med den här processen är att det är enkelt och snabbt. Alla användare kan med liten insats få en skärm som är mer korrekt och pålitlig än innan och det finns förmodligen miljoner användare världen över som kan intyga att det blir bättre.


Nackdelarna är desto fler. Så många att vi måste ta dem punktvis:

  • Du reducerar antalet nyanser och introducerar bandning. Grafikkorten arbetar med 8 bitars signal och när dessa används för att kompensera för fel hos skärmens gamma, vitbalans och även ljusflöde har du i praktiken färre bitar kvar att skapa nyanser med. Effekten blir posterisering, eller ”bandning” där du får tydliga steg mellan närliggande nyanser.
  • Posterisering syns tydligast i skuggpartier där du istället för mjuk och sömlös nyansering mot svart får tydliga schatteringar som skiftar i fel nyanser. Du kan inte längre lita på vad du ser. Är det bildens faktiska innehåll eller skärmen som orsakar detta? Ju sämre skärmen är från början desto större blir de här problemen.
  • Orsaken är att mätprogrammen endast kan utgå från sina tjugotal mätpunkter. Programmet kan se till att felet hos skuggorna vid 5 och 10 procents intensitet är någorlunda rätt. Men inte hos 1,2,3 och 4 eller 6,7,8 och 9 procent. Och i processen att sätta 5 och 10 procent rätt finns det inte längre nog med bitar att täcka upp för nyanserna däremellan. 8 bitar ger endast 256 nyanser att arbeta mot per kanal.
matpunkter


  • Automatik – inte automagi. De här profileringsprogrammen kan endast ta tillvara på specifika förutbestämda situationer. Skärmar med stora fel kommer att sluta med katastrofalt dålig bild. Displayen mäter rätt på de 20-tal mätpunkterna men alla betraktare ser att bilden som helhet är galet fel. Stöter den programlicens du köpt med din mätare på en teknik den inte är gjord för, exempelvis plasma, projektor, OLED eller LED-belyst LCD, kommer den att mäta fel och korrigera fel.
  • Programmen kan heller inte hantera displayer som på andra sätt är felinställda, till exempel där någon har fipplat med inställningar som dynamisk ljusstyrka, s-formad gamma, skärpefilterdistorsion och annat som förekommer även på datorskärmar. 
  • Profilering kräver dator. Förutsättningen för att profilering ska fungera är att du kan köra en programvara som styra över grafikkortet. Så fort du lämnar datorn kan du inte längre utföra den här processen. Mot en kamera, Blu-rayspelare, mediaspelare eller andra bildkällor som inte baseras på Windows eller Mac OS är du helt i händerna på displayens bildegenskaper.
  • Slutet system knutet till din dator. Eftersom skärmen inte påverkas av profileringen (undantag finns, men det är just undantag) kommer den att vara lika felaktig när du flyttar den till en annan dator eller annan användning med andra källor. Profileringens förutsättning och möjlighet är just det slutna systemet av dator, grafikkort och display. Ändra någon komponent och det blir fel igen.
  • Du har ingen aning om vad som har påverkats. En del av programlicenserna för profilering är tydligare och kan ange nivåer på avvikelser och vad som har ändrats. Men de allra flesta programmen ger bara en käck liten ruta som berättar att allt nu är klart och ser bättre ut. Oavsett vad slutresultatet blev i praktiken. Du får ingen eller väldigt lite information om vad problemen är, vad som utfördes och hur du kan hantera situationen.

 

Är då profilering helt meningslöst? Nejdå! Profilering hjälper väldigt många datoranvändare få sin skärms färgegenskaper att peka i rätt riktning. Men det är just det. I rätt riktning.

När vi kalibrerar en display menar vi verkligen kalibrering. Vi utgår från en certifierad signalgenerator och mäter det ljus displayen skickar ut. Sedan korrigeras bilden manuellt via displayens eget menysystem i den mån det går. En del produkter är påtagligt bättre eller sämre än andra i hur bilden kan korrigeras mot korrekthet.

Denna process förutsätter att man har en pålitlig signalkälla. Det förutsätter också en mätare som kan hantera olika typer av displayer. Det förutsätter också detaljerad kunskap om ljus- och färglära så att man kan tolka mätprogrammens grafer. Det förutsätter också erfarenhet om hur olika produkter och tekniker beter sig i olika situationer och hur man kan uppnå de lämpligaste kompromisserna när kompromisser är ett måste.

Första steget är nu en display som beter sig korrekt mot färgstandard när den matas med en korrekt signal. Nästa steg i processen är då att verifiera och korrigera resten av bildkedjan uppför sig lika välartat. Resultatet av en kalibrering blir en korrektion av färgåtergivning, en optimering mot rum och kringutrustning samt en detaljerad bekräftelse på hur väl hela bildkedjan från källa till display faktiskt fungerar.