Ser du rätt färger?

Kalibrering handlar om att ställa in sin bildutrustning så att den bild du ser motsvarar standard. För att masskommunikationsmedel som tevesändningar ska fungera måste det finnas regler. Annars skulle sändningarna från vinter-OS ha olikfärgad snö för varje kamera som användes. Det har du för övrigt i dag – kliv in i en elektronikbutik nästa gång det är vintersport i rutan. Trots att det finns regler för hur färgerna ska se ut kommer apparaterna att visa väldigt olika färg på snön! På en teve är granskogen självlysande pastellgrön och på en annan mörk och brun.

Varför? De är inte kalibrerade, utan inställda utifrån ett godtycke av extra starka färger med syfte att fånga din blick när du står där och väljer vilken av dussintals apparater som ”ser bäst ut”!

För teve och film finns det flera standarder som exakt beskriver hur färger och bild ska återges där de viktigaste är HDTV (ITU Rec. 709), PAL och NTSC och det finns flera standarder beroende på tillämpning, exempelvis sRGB och Adobe RGB. Alla har sina skilda krav och mål men har gemensamt att ifall din utrustning inte svarar mot standard så får du inte rätt bild. Du ser inte bilden som den är tänkt att betraktas.

Detta kan röra sig om direkta fel, till exempel att du inte längre ser skuggdetaljer därför att de döljs i grönfärgad dimma till att du inte får ut tillräckligt med ljusflöde ur projektorn för den miljö du befinner dig i.

Ingen utrustning är perfekt från början. Det finns apparater som är ”tillräckligt bra” i den betydelsen att deras fabriksinställningar från början är nära standard, till exempel THX-klassade lägen hos en del teveapparater och projektorer. Nu kan man aldrig kalibrera på förhand på det sättet. Dels förändras produkter som individer med tiden, särskilt de första hundra timmarna. Dels skiljer sig signalkällorna åt. Att något lagras digitalt är inte synonymt med att det blir exakt likadan bild ur varje Blu-rayspelare. Dessutom har rummet, särskilt då för projektorer och dukar, en betydande inverkan på hur du upplever bilden.

Till detta kommer också komplexiteten hos många produkter. Det finns för många och svårbegripliga alternativ som gör det lätt att skruva bort bilden. De flesta står dessutom från början i inställningslägen som ger en överdriven bild. Att hitta rätt bland dessa kan vara klurigt.

Kalibrering för hemmamiljö skiljer sig från studiomiljö. Båda vill nå samma mål, att följa standard så att det du ser på din skärm, teve eller projektorduk motsvarar det arbete som upphovsmakarna bakom filmen har lagt ned.

I hemmamiljön handlar det om att skapa bästa möjliga förutsättningar för rummet och utrustningen. Panoramafönster med sjöutsikt är väldigt trevligt men är väldigt besvärligt för en teveapparat. Därför måste man göra det bästa av varje situation i hemmamiljö.

I studiomiljö handlar det om att hela produktionskedjan ska bli enhetlig så kraven blir därför mer stringenta. Alla måste kunna arbeta med bildmaterialet under exakt samma förutsättningar vilket också ställer krav på rum och omgivning men också på att utrustningen håller tillräckligt hög nivå.